Nu har jag analyserat Högsta domstolens senaste dom om straffrättslig penningtvätt, ”Advokatens överföringar”, där HD dömer en advokat för brottet näringspenningtvätt enligt penningtvättsbrottslagen.
Länk till HD:s hemsida och rättsfallet finns här:
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2023/b-7530-21.pdf
Två saker, anser jag, är särskilt viktiga i domen. Och vad menar jag med viktiga? Jo, de är viktiga för alla som inte vill riskera att begå brott enligt penningtvättsbrottslagen.
Och jag, som arbetar med penningtvättsfrågor och riskhantering utifrån ett bredare perspektiv, är mycket tacksam över vad HD skriver om just dessa två saker.
Jag har följt detta rättsfall mycket noga och har från första början ansett att det är väldigt ”rent” i sak avseende straffrätten, att båda transaktionerna handlar om brottsliga gärningar och att det inte finns någon oklar rättsfråga som behöver prövas i HD.
Att HD meddelade prövningstillstånd förvånade därför mig och många andra.
Men nu har vi denna HD-dom och HD kom då fram till det självklara: att båda dessa överföringar – objektivt sett – är brottsliga. Den första som penningtvättsbrott enligt huvudbestämmelsen i 3 § och den andra som näringspenningtvätt enligt bestämmelsen i 7 §.
Att HD sedan väljer att göra två olika uppsåtsbedömningar avseende de båda transaktionerna och därför landar i att advokaten endast döms för näringspenningtvätt enligt 7 § för transaktion nummer två är en annan sak. Det viktiga att ta med sig är att agerandena i sig – avseende båda transaktionerna – är objektivt brottsliga. Det visste vi innan, egentligen, men nu finns det förtydligat i denna HD-dom.
1. Det är det första viktiga: att HD klargör att båda dessa gärningar, båda överföringarna, rent objektivt är brottsliga enligt penningtvättsbrottslagen.
Det andra, enligt mig, särskilt viktiga i domskälen är en annan självklarhet, nämligen innehållet i en sedan länge gällande allmän rättsprincip: att ingen är förpliktad att fullgöra en prestation om detta innebär att han eller hon begår en straffbar handling.
Det visste vi också innan, men nu klargör HD rättsläget och lyfter fram denna allmänna princip och det är mycket bra.
2. Det är alltså det andra viktiga: att HD genom rättsfallet tydliggör rättsläget i situationen om ett fullgörande av en civilrättslig förpliktelse, som en redovisningsskyldighet, skulle innebära en brottslig handling. Att det då är den allmänna rättsprincipen – att ingen är förpliktad att fullgöra en prestation om detta innebär att han eller hon begår en straffbar handling – som gäller.
Tack för din tid! Jag ser fram emot att fortsätta diskussionerna.
